Det har gått 8 månader och 23 dagar sen vi började skolan, lite snabbt räknat då förstås. Vi har (ännu snabbare räknat) haft 216 timmar Mediaproduktion med Jonas, och då tror jag att jag lyckades räkna bort lovveckor och liknande. Vi har haft 6 veckor av lov ungefär och jag tror att jag har åkt hem ca 10 gånger. Minst en gång i månaden, ibland har jag varit hemma nästan en månad, andra gånger känns det som om jag inte fått vandra på bekanta barndomsgator på alldeles för lång tid.

När vi åkte till stockholm för Nasautställning och besökte Svt-huset.

Vi har gått från en klass på 4 tjejer och 2 killar till en klass på 2 tjejer och 4 killar. En klass på sex personer totalt och vi har klarat oss igenom första året av gymnasiet (även om de 4 killarna i min klass gjorde ettan för andra gången). Vi har gjort allt från att tejpat sönder ett grupprum och kallat det ”konst” till att ha suttit framför Facebook oändligt många timmar.

Kanske lärde vi oss något av det? Kanske inte. Jag vet inte vad jag har lärt mig egentligen.
Jag har kommit fram till att min personliga systemkamera och skolans är likadana, ändå förstår jag (efter att Jonas ägnat minst 9 timmar åt detta, lite snabbt räknat) åt att lära oss.

En gammal klassbild. Hänt mycket sen dess.

Jag vet att tidigare i veckan lärde jag mig att den vanliga blomman ”Stormhatt” som finns exakt överallt var du än går i detta långa land innehåller ett dödligt gift. Hur jag vet detta? Ingen aning, sådant jag snubblat över under de timmar man tappat medvetandet och snurrat in i cybervärlden.

Jag har lärt mig grunderna om hur man filmer, och verkligen lärt mig vad jag gillar och inte gillar. Faktum är att jag gillar att filma, vilket jag inte trodde. Annars funkar det väl för mig att vara projektledare eller liknande. Diktator är mitt andranamn ungefär.

Jonas har bjudit oss på bullar och brownies, varm choklad och ett par riktigt bra lektioner måste jag säga. Dock har det varit som roligast på slutet när vi har jobbat med ”Burundi” och vi har fått jobbat väldigt fritt. Till och från kanske vi inte har hanterat ansvaret på bästa sätt (läs mellan raderna: facebook) men vi måste ju börja ta ansvar någon gång och det är verkligen dags nu.

Jag och Anna under porträttfotograferingen.

3 i vår klass, bland annat jag, har flyttat hemifrån. Med detta kom så mycket som man inte riktigt tänkte på tidigare. För mig har det mest varit att stänga av spisplattorna (något jag ofta glömmer och är van vid att mamma kommer och räddar mig) eller att boka tvättid innan det blir kaos.

Man har aldrig riktigt reflekterat över hur långt det är till Willys, eller främst från Willys när man bär på många tunga påsar. Och de dagar när man är sjuk eller en söndagsmorgon känns lite motig – då hade det varit skönt att bo hemma.

Jag är fortfarande sämst i världen på att hantera mina pengar. Det trodde jag faktiskt att jag skulle kunna ha koll på – men nej. Efter jag har fyllt min frys med så mycket mat som det bara går (jag har världens minsta frys efter Sara i 3an) så blir det lätt lite kebbe där, en cola där och för det beskyller jag Anna. Jag vet inte hur, men vi finner oss ofta gåendes på torget mot coop i brist på annat att göra. Och jag kan inte hålla i mina pengar (förrän jag är nere på 200, då är jag bäst på ekonomi).

Nicole och Linnea i tvåan. Mina absolut närmsta vänner här i Hultsfred.

Jag har haft ett par jävligt roliga helger här i Hultsfred också. Det må verka som en väldigt död stad 51 veckor om året, men det gäller att leta och ha ett öppet sinne. Jag har fått nya vänner som kanske inte är för livet, men de är i alla fall för detta år och vad mer än så behöver vi nu? Trots allt så skiljs vi alla om 2 år och det kanske inte är så långt bort som det verkar. Det kanske blir jobbigt och trots allt så har vi ju Facebook men vi får ta vara på tiden vi har helt enkelt.

Jag måste säga att jag är glad över att vi är en liten klass. Vi kommer överrens, vi vet vart vi har varandra och främst – inga specifika grupperingar vilket underlättar en del. Okej, jag och Anna är oskiljaktiga men vi fryser inte ut någon.

En bild på Sven när han sover.

Ett år. Långt sammanfattat med lite innehåll – som de flesta ordbajsar texter jag skrivit ihop. Nu närmar vi oss i alla fall slutet av läsår 1 och jag hoppas att jag ser er alla igen efter sommaren!

/Loviza